Vad får man slänga på återvinningscentralen? Sortering förklarad

Så fungerar en återvinningscentral

En återvinningscentral, ofta förkortad ÅVC eller återbruk, är kommunens eller ett avfallsbolags insamlingsplats för sådant som inte hör hemma i hushållssoporna. Du kör själv dit, sorterar avfallet i olika containrar och lämnar det där. Anläggningarna är byggda för att hushåll ska kunna göra sig av med större mängder, till exempel vid en flytt, en renovering eller ett dödsbo.

Reglerna styrs av kommunen och avfallsbolaget, så vad som gäller i en kommun gäller inte automatiskt i nästa. Det gäller både öppettider, vilka fraktioner som tas emot, hur mycket du får lämna åt gången och om du måste visa legitimation eller bevis på att du är bosatt i kommunen. Vissa anläggningar har dessutom avgifter för vissa typer av avfall, särskilt vid större mängder eller om avfallet kommer från en verksamhet.

Det första du bör göra är att besöka kommunens eller avfallsbolagets webbplats och titta på vad din närmaste återvinningscentral tar emot. Där finns oftast en sorteringsguide och aktuella öppettider. Informationen kan ändras, så kolla den varje gång du ska åka, särskilt om du tänker lämna något ovanligt eller en stor mängd. Många anläggningar har också en återbruksdel där du kan lämna eller hämta användbara saker, vilket är ett bra komplement om du rensar hemma.

Vanliga fraktioner: grovavfall, trä, metall och trädgård

De flesta återvinningscentraler delar upp avfallet i fraktioner, alltså separata containrar för olika material. Grovavfall är sådant som är för stort eller för tungt för soptunnan, som möbler, madrasser och större plastföremål. Trä delas ofta upp i rent trä och behandlat trä, där behandlat virke som målat eller tryckimpregnerat ofta ska lämnas på annan plats än rent trä.

Metall, som cyklar, radiatorer, plåt och järnskrot, lämnas oftast i en egen container och återvinns. Trädgårdsavfall som grenar, löv och gräs har ofta en egen plats, och ibland får du bara lämna växtavfall som inte innehåller jord eller sten. Bygg- och rivningsavfall, som kakel, porslin, gips och betong, kan finnas som särskilda fraktioner eller kan kräva ett annat omhändertagande beroende på mängd.

Förpackningar av plast, metall, glas och papper samt tidningar lämnas ofta på återvinningsstationer, men många ÅVC tar också emot dem. Textil och kläder har egna insamlingsplatser och kan ibland skänkas för återbruk, om de är rena och hela. Kontrollera vad din kommun säger, och sortera hellre för noga än för slarvigt, eftersom felsortering kan leda till att hela containrar inte kan återvinnas.

Personalen på plats hjälper gärna till om du är osäker, och de vet ofta mer om hur just den anläggningen hanterar olika material än vad en allmän guide kan säga.

Läs mer om Bortforsling och återvinning →

Elavfall, batterier och lågenergilampor

Elavfall är allt som har sladd eller batteri, som tv-apparater, datorer, vitvaror, verktyg, leksaker med elektronik och belysning. Det ska aldrig slängas i hushållssoporna, eftersom det innehåller ämnen som kan skada miljön och material som går att återvinna. Elavfall har en egen avdelning på återvinningscentralen, ofta uppdelad i stora vitvaror, kyl och frys, tv och datorer samt småelektronik.

Kyl och frys behöver särskild hantering, eftersom de kan innehålla köldmedium och isoleringsmaterial som ska tas om hand på rätt sätt. Lämna dem därför alltid på den plats som avfallsbolaget anger och töm dem först. Batterier, både vanliga och uppladdningsbara, lämnas vanligtvis i särskilda uppsamlingskärl, ibland även i butiker som säljer dem. Tejpa gärna över polerna på större batterier.

Lågenergilampor, lysrör och vissa LED-lampor lämnas som elavfall eller farligt avfall beroende på typ, så kontrollera hur din kommun vill ha dem. Undvik att krossa ett lysrör hemma, och använd handskar om det ändå händer. Det vanliga rådet är att lämna sådant oskadat och i originalförpackning om det går. Samla små elprylar i en låda hemma, så att du kan lämna dem vid nästa besök i stället för att låta dem ligga kvar i lådor och skåp i åratal.

Farligt avfall som kräver särskild hantering

Farligt avfall är sådant som kan skada människor eller miljön om det hanteras fel. Hit hör vanligtvis färg, lack, lösningsmedel, bekämpningsmedel, rengöringskemikalier, oljor, bilbatterier, kvicksilvertermometrar och ibland även gasolflaskor och brandsläckare. Det ska aldrig hällas ut i avloppet eller läggas i soppåsen.

Lämna farligt avfall i originalförpackningen om det går, och blanda aldrig olika kemikalier med varandra. Märk burken med innehåll om originaletiketten saknas. De flesta återvinningscentraler har en särskild mottagning för farligt avfall, och ibland sköts det av personal. I många kommuner finns även en så kallad miljöbil eller mobila insamlingar för mindre mängder.

Asbest och asbestliknande material hanteras strikt och ska inte lämnas på vanliga containrar. Om du misstänker att du har byggmaterial som innehåller asbest, till exempel äldre fasadskivor eller golvmattor, ska du kontakta kommunen eller en behörig aktör för råd innan du rör materialet. Det här är en fråga där det är bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite.

Samma försiktighet gäller utbrända batterier som läcker och trasiga lågenergilampor, som ska läggas i en tät förpackning innan du transporterar dem.

Läs mer om Bortforsling och återvinning →

Förbered avfallet och undvik vanliga misstag

Förberedelserna sparar tid. Sortera avfallet redan hemma, antingen i säckar eller direkt i bilen, så att du kan tömma varje fraktion på rätt plats. Lastar du allt i en hög får du stå och sortera på plats, vilket tar tid och kan skapa kö. Skydda bilen med presenning, och packa så att det du ska lämna först hamnar överst.

Vanliga misstag är att blanda trä med plast, lämna kvar skruvar i möbler som ska till trä, att lämna elavfall i grovavfallscontainern och att glömma att tömma kyl och frys. Det andra misstaget är att lämna sådant som fortfarande går att använda. Hela, rena möbler, böcker och husgeråd kan ofta skänkas till återbruk eller second hand, vilket är bättre för miljön än att lämna dem som avfall.

Tänk också på hur du ska ta dig dit. Tunga föremål som vitvaror, soffor och byggmaterial kräver både bil med släp eller transportbil och minst två personer. Många återvinningscentraler har regler om släpvagnar, mängder och bilens storlek, så fråga innan du åker. Och tänk på din egen säkerhet vid lyft, använd handskar och bra skor.

Räkna även med att kön kan vara lång på helger och i samband med flyttsäsongen, så åk gärna en vardag, tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen om det går.

När det är enklare att få avfallet hämtat

Ibland är det smidigare att låta någon annan hämta. Det gäller till exempel när du ska tömma ett dödsbo, en bostad före flytt eller en källare med stora mängder. Att köra flera vändor till återvinningscentralen kostar både tid och bränsle, och för tunga föremål som kassaskåp, piano eller stora vitvaror kan det bli en säkerhetsfråga. Då kan bortforsling vara ett rimligt alternativ.

Vid bortforsling hämtas avfallet hos dig och sorteras och lämnas på rätt plats av den som utför uppdraget. Priset sätts normalt efter mängd, vikt, våningsplan, bärväg och körväg, och du bör få ett pris innan arbetet börjar. Fråga också hur avfallet omhändertas och om saker som går att återbruka tas tillvara.

Det är också bra att fråga om transporten av tunga eller svårkomliga föremål ingår, och om de kan bäras ned från höga våningsplan eller källare utan hiss, eftersom det påverkar både tid och prisbild.

Flytteliten i Stockholm AB, org.nr 556762-1122, hjälper till med bortforsling och återvinning i Stockholm med omnejd, dygnet runt, och du får ett pris innan arbetet startar. Företaget är godkänt för F-skatt, vilket du kan kontrollera hos Skatteverket.